Text Henrik Neo Cednert Foto Tobias LeWaN Lewandowski Magnus Cerwinski Säll

Intresset för att köra på bana är större än någonsin. Med närmare 70 anmälda till de 45 platserna kände vi på oss att träffen skulle bli lyckad. Vi hade egentligen bara två orosmoln och det vad vädret och sopningen av banan. Sopningen skötte vi själva dagarna innan så när dagen kom kunde bara vädret stoppa oss. Vädergudarna bjöd oss dock på bästa tänkbara väder!

Runt 23.30 på fredagen var jag och mötte upp några ur irry-gänget nere ifrån Kalmar. De ville komma upp i tid så de kunde pyssla med bilen lite på morgonen. Vid sex på morgonen gick reveljen här hemma och vi käkade frukost. Vi var ute vid banan vid 07.30 och kalmariterna började pyssla om den gula i depån medan brorsan, jag och vår far började ställa i ordning området. Vi hade kvällen innan fixat alla avspärrningar och märkt ut där konerna på banan skulle stå, så att fixa banan var snart gjort. Men det var ju lite mer runtomkring som skulle fixas, tält skulle upp, sopptunnor skulle fram etc…

När förarmötet var klart och alla följt brorsan och hans bil runt banan satte körandet igång. På förmiddagen var de körande uppdelade i tre grupper. En grupp med de som kände att de var rutinerade och två grupper med de som inte hade så många, eller rent av inga, timmar på banan. Tanken med detta var att de orutinerade kunde åka med de rutinerade och få tips om körningen och lära sig lite om spårval. Dessa grupper körde på rullande schema med 20-minuterspass fram till lunch.

En stund innan lunch hade farsan tänt eld på grillen vid hangarområdet och när klockan slog tolv började den fria körningen parallellt med grillandet. Den fria körningen innebar ett konstant antal bilar på banan enligt ”en ut en in”-principen. I väntan på sin tur att köra gick det bra att till ljudet av skrikande däck och i lukten av brända bromsar avnjuta en kopp kaffe och en bulle nere i depåområdet. Det var några kompisar till brorsan och mig som tyckte att det var en bra idé och erbjöd sig att hålla i det. Det visade sig vara mycket lyckat och uppskattat.

Uppehåll och stensprut
Trots att jag var inblandat i evenemanget hade vi vädergudarna på vår sida och vi klarade oss från regn. Det kom två tre stänk när de första bilarna rullade in men sen var det uppehåll hela dagen! Vi kunde omöjligtvis ha fått bättre väder. Inte stekande varmt utan lite moln och några fläktande vindpustar. Dock inflikade en quattro-ägare när vi diskuterade vädret att han hoppats på lite regn så man kunde sladda lite. Tyckte dock fyrkraffsarna visade att det gick bra att åka brett även på torrt underlag. Den breda åkningen gjorde dock att några bilar sniffade i utkanten av banan och drog upp lite grus. Dock var det inte bara detta grus som låg på banan.

Torsdagen och fredagen var vi ute vid banan och sopade och fixade med avspärrningar. Totalt sopade vi i ungefär i 15 timmar. Tyvärr så har gamla flygfält lite speciell beläggning då asfalten är konserverad på något skumt sätt. Detta i kombination med håriga bilar och feta sulor gör att det rivs loss lite av ytbeläggningen vilket medför lite stensprut efter ett antal timmar. Det verkar inte ha upplevts som något jättestort problem hos de körande vi pratade med men jag vet att några fick rensa motorrummet på smågrus dagen efter.

Synpunkter på arrangemanget önskas
Förutom gruset och det faktum att beläggningen äter gummi har vi inte hört något negativt om träffen vilket vi är mycket glada över! Vi är dock intresserade av synpunkter på arrangemanget så vi vet vad ni som var där tyckte och så vi vet vad man kan göra annorlunda (maila synpunkter till na_944_2003@hotmail.com ). För ja… Detta var vårt första arrangemang men förmodligen inte det sista!

Vill återigen passa på att tacka alla inblandade funktionärer, grillmästaren, kaffetjejerna, filmgänget och sist men inte minst ni som var där och körde!

/Henrik ’NEO’ Cednert och Fredrik ’Alex’ Cednert