Text & foto Erik Franzén NA

Första gången jag såg denna bil var på Emmaboda i våras. Det var den första bilen som jag såg när vi anlände och det var en riktig eyecatcher. Den stod på en trailer och glänste med sin lyster.

Först och främst var det lystern i lacken som drog min uppmärksamhet men givetvis också att den knappast var original med sina kjolar, främre stötfångare, och den brutala EVO-vingen baktill.

Bilens ena framskärm och motorhuven var också slitsade vilket gjorde att man kunde glutta ner på motorn. Putsen på alla motordetaljer var häpnadsveckande. Vad var detta för bil?
Efter att ha tagit ett par bilder fortsatte jag mitt strövtåg genom bilhavet.

Efter en timme eller två, när bilarna började köra på strippen hade S2:an kört av trailern och kört någon repa. Då hade frontspoilern tagits bort, och det som blottade sig därbakom är nog en av de mest brutala intercoolers jag hittills sett.
Självklart drog detta publik - även mig. Föraren satt i bilen och då var jag tvungen att gå fram och fråga vad detta var för monster.

Efter att ha ställt en inledande fråga frågade föraren istället om jag inte kände igen honom????
-Va, skall jag känna igen dig??
-Känner du inte igen bilen då? Frågade han igen.
-Nääee blev svaret.
-NACC99 kom farande ur mannens mun och då trillade poletten ned hos mig!

Det är ju vinnaren av bästa styling på NACC-99 som är här! Jag kom till och med ihåg namnet på honom även om jag är urusel på just att komma ihåg just namn. Mattias Stertman heter mannen som nu minst sagt har modifierat den bil som han vann med på NACC-99!

Efter att ha pratat en stund kom vi överens om att jag skulle besöka honom i Nynäshamn för att göra ett reportage om bilen och på den vägen är det.

Resultatet för honom i Emmaboda blev mediokert för han hade tydligen problem med växlingarna. Växellådan är inte original och Mattias upptäckte dessvärre att original växelförare inte riktigt passade mot denna låda vilket gjorde att tiderna blev lidande.

Bilen
Som nämnts tidigare vann Mattias bästa styling på NACC-99. Historien bakom den bedriften är att Mattias blev av med körkortet och då fick han tid att fixa med bilen. Ett Rieger-kit med EVO-vinge inhandlades och monterades. Motorn var orörd och således original när han vann på NACC-99.

Ett tag efter NACC-99 var det dags igen, Mattias blev av körkortet igen och då uppstod den version som bilen har idag.
Mattias plockade ned bilen totalt och lackade om den hos Niklas på PLA i Jordbro.

Han tänkte också trimma motorn "en aning" och som ofta spårade detta ur totalt. Och ordet totalt innebär verkligen totalt i detta hänseende.
Bilen stod still i över ett år under ombyggnaden.

Resultatet efter våtslipningen är ingen vacker syn, lacken är full med mikroskopiska repor och ser därför allmänt skabbig ut berättar Mattias.
För att få bort dessa repor maskinpolerades lacken med en lammullshätta.
Lammhullshättan skapar värme när den trycks mot lacken och tillsammans med den polerande effekten händer underverk och reporna försvinner. Lacken blir nu blank som aldrig förr!

Här gäller självklart också att veta vad man gör. Håller man på för länge på samma ställe är det lätt att bränna lacken och då är det bara att lacka om.

Slutligen behandlade Mattias lacken med Tefcar som är en teflonbaserad lackförsegling. Lackens lyster blir därmed otrolig! Utställningskick är förnamnet.

Total arbetstid för enbart lacken är ungefär en veckas arbete. Inte fem dagar utan sju stycken.
Skulle man beställa samma behandling på sin bil får man räkna med en kostnad runt 50 000 kronor säger Mattias.
-Men det vete tusan om jag åtar mig en likadan behandling för detta tog på krafterna säger Mattias.

Toppen på motorn är portad av Patrik på Turbocenter. Ventilstyrningarna är också utbytta till Patriks "special-styrningar".

Plenumkammaren till insuget är itusågat och portat.  De så kallade service-kanalerna som möjliggör att man kan skruva bort insuget är borttagna.
Det går ändå att komma åt skruvarna men det är trångt menar Mattias.

Spjällhuset är också modifierat, intercoolern är bytt till en lastbilsintercooler, alla rör på insuget är av tre tums diameter och givetvis i polerat rostfritt.

Modifieringarna slutar inte här utan i anslutningen till luftfiltret har Mattias byggt in luftmängdmätaren. Den sitter alltså i anslutningsflänsen till luftfiltret, vilket blev ett krav när allt skulle få plats i motorrummet.
Som kronan på verkat har innerdiametern på luftmängdmätaren ökats från 67 mm till 90 mm.

Mattias har givetvis bytt till spridare med högre kapacitet då originalen inte klarar av att ge den mängd bränsle som krävs för den trimningsgrad Mattias har på sin bil.
Givetvis fick bränslepumpen också bytas för original storknar tydligen rätt tidigt i "hästkrafts-evolutionen".

Turbon är en ombyggd KK 26-27 med omslipade impellrar samt uppsvarvat in- och utlopp. Turbon är också modifierad med 360 graders oljelagerkanaler mot original 180 grader vilket betyder att turbon inte skall skära pga oljebrist i lagerbanorna vid de laddtryck som Mattias är uppe i (2,0 bar)

Grenröret kommer för övrigt från en RS2:a och är helt original. Avgassystemet kommer från Ferrita och har 3 tums diameter ända från turbon till utblåset.
Detta med att det är 3 tum ända från turbon är special. Normalt sitter det en mindre dimension fram till anslutningen mot själva avgasröret. Här har dock Patrik på Turbocenter gjort en specialare och tillverkat en tre tums adapter från turbon till anslutningen mot avgasröret.
Det är tydligen mer än ett h-vete att skruva fast röret på turbon när det är tre tum men har Mattias bestämt sig går det tydligen...

Vidare är motorn givetvis specialmappad.
Med mappning menas att de tabeller som finns i databoxen för tändning, bränsle och laddtryck kontra motorvarvtal med mer är optimerade för just Mattias motor.
Styrsystemet anpassas alltså exakt efter de förhållanden som just denna motor kräver vilket knappast en originalbils styrprogram är.
Mattias motor har däremot ett anpassat program efter just hans motormodifieringar.
Ett vanligt trimchip är samma sak men det är mer generellt och inte unikt anpassat till en unik motor.

Att mappa är en tidsödande och dyr process. Här är det Claus på Turbocenter som gjort arbetet. Motorn är mappad under ett antal repor på motorvägen mellan Södertälje och Strängnäs med en sammanlagd körsträcka mellan 40 till 60 mil säger Mattias.

Växellådan är också special då den kommer från en S4:a. Detta har dock vållat en del problem då original växellänkage och spakställ inte "lirade" tillräckligt bra ihop med lådan. De fick bytas till den 6 växlade versionen från S2 Avant för att det skulle fungera perfekt.

Annars är drivlinan faktiskt original förutom att den är ny. Mattias körde nämligen sönder den förra bakaxeldifferentialen. Anledningen var att det hade blivit för mycket glapp under årens lopp och nu höll den helt enkelt inte på grund av den belastning som uppstod.
En ny bakaxeldifferential införskaffades och den verkar hålla än så länge.

Chassi
Alla bussningar i bilen är bytta till teflon vilket innebär att det inte finns några som helst vibrationsdämpande gummibussningar någonstans vilket känns när man åker i bilen.

Detta tillsammans med att växellådan är stumbultad mot karossen gör att vibrationerna blir än värre.
Lådan är stumbultad för att slippa de rörelser som uppstår när alla hästkrafter och vrid släpps loss.

Väghållningsmässigt har Mattias modifierat bilen med ställbara gula Koni samt sänkt bilen med svenska Kilen-fjädrar.

Väghållning har bilen definitivt. Den är klistrad mot asfalten oavsett hur fort det går. Mycket beror givetvis på den feta EVO-vingen baktill.

Provtur
Givetvis kan man inte bara skriva om en sådan här bil, den måste ju få upplevas också. Vi åkte därför ut på en provtur med mig som passagerare.

Upplevelsen i denna bil är ganska annorlunda mot alla andra bilar som jag provkört eller provåkt i, framför allt gällande ljudupplevelsen. Eftersom allt är stelt knakar och smäller det rejält. Särskilt vid växling under full acceleration. När Mattias har skickat i ny växel och släpper kopplingen tror man att drivpaketet skall ge sig av mot månen....

Det uppstår också en mycket underligt ljud när Mattias ger fullgas. Det är ett märkligt vinande, låter som ett baksug och kommer bakifrån. När jag frågar säger Mattias att ljudet kommer från bensintanken. Bränslepumpen ger så mycket soppa att det tydligen uppstår ett vinande från avluftningen från bensintanken...jisses!!

Att sitta bredvid i maxade bilar är alltid en upplevelse. Den här bilen är inget undantag. Den har en otrolig respons på låga varvtal och skjuter på någon fruktansvärt från botten. Finns en viss subjektiv liknelse med G-krafter när det bär iväg. Och det slutar ju aldrig heller...satan vad den går!

Motorn tappar däremot ork vid toppvarv. Det beror på turbons storlek som är liten. Detta är Mattias mycket väl medveten om. Men så är han också oftast först iväg på strippen.
Det blir byte till nästa år säger Mattias när jag  frågade om han har en lösning på problemet.

Nåväl, provturen blev som alltid en särskild upplevelse. Man kan säga att om effekten är över 400hk känns det likadant oavsett om det är 450 eller 600 hästar under huven. Det sparkar lika rejält där bak om man säger så... Roligast är att kika på varvräknaren, nålen rör sig nästan lika fort som en flipper på ett flipperspel.

Strippen
Bilen har för länge sedan passerat den gräns då man kan köra normalt med den på gatorna även om den faktiskt är godkänd för allmän väg.

Mattias har istället fått smak för strippen.
Slime är en annan välkänd figur som också gärna bor på strippen och det är rätt lätt att se att det finns en viss rivalitet dem emellan även om det är med glimten i ögat. Ett av Mattias mål är att givetvis att sätta Slime ordenligt på plats.

Mattias är en rätt öppen person utan några större hemligheter och han avslöjar utan några större betänkligheter hans startteknik på strippen.

Jag håller varvtalet mellan fem till sex tusen varv. Samtidigt spänner jag handbromsen med handen och släpper kopplingen till dragläget. När det blir grönt ljus släpper jag kopplingen och handbromsen och ger därefter rätt gas.

Mattias fyller i med glimten i ögat att jag inte får gå till Slime och avslöja hans startteknik. Men nu vet du Slime...

Med ovanstående startteknik tillsammans med motorns karakteristik är Mattias oftast snabbast iväg i starten. Får han bara turbon att ladda vid toppvarv skall också resultaten börja tala.
Vi får se när det sker för det lär med alla sannolikhet ske. Mattias tycker nämligen detta är skitskoj och jag tror inte han kommer ge sig med tanke på vad han hittills har gjort med bilen.

		Fler modifieringar Artikeln är skriven mot den version av bilen som existerade i början av juni. När detta publiceras har utvecklings fortskridit och bilen har genomgått en hel del modifieringar sedan mitt besök i Nynäshamn. Och fler är på gång...